ensamlingord

där åtminstone tiden går armkrok med hjärtat

inte stilla gång

men hastig

och man kan höra ljudet av ekot av något

som av dem som vet

kallas kärlek

man vill hellre vara där och bli trodd av såna som inte finns på riktigt

av de abstrakta utan skal

där pulsen gör sig påmind

för varje steg ackompanjerad av fågelsång

koltrasten är visst den enda som sjunger av glädje

utan praktiska syften

väcker de sövande ur dvalan

larmar om en god morgon och förhoppningar

och att varje andetag är en möjlighet

att man ska välsigna varje liten själ man möter

för aldrig vet man vad deras skugga skymmer för dem

som om man lyssnade

sånt går alltid att kväva

de abstrakta utan skal

med dem vill man vara

fast med synd