Saga Maria

saga maria
lada armen om sitt barn

i försvar

vill inte höra
tunga suckars dolda vrede

över kärlek
och när den inte är

hundra procent

din skönhet
är inte överlagd

men oplanerad

inga förberedelser
är nödvändiga

så uppenbart

när du går över tröskeln

till olika lokaler
att vi inte förstår

det mest
unika

som något vackert

Kom närmare

visst vore det

bättre

att för det mesta

skriva dikter om linblommans förtrollande magi bland stenhällar i månskenet

om hur poeterna bildar klubb
och ristar sanningar i sina hjärtan
om hur vackert det är

att
vara
människa

men stundtals

måste vi blunda

även för det



Hoppet

finaste vackraste soppåsbyterska!

tillåt mig att ta din hand

och betrakta den

med nya ögon


låt mig låna
dig
min
tro

och du kommer att flyga ut genom fönstret
landa i någons famn

och utan omsvep hävda din rätt
att landa mjukt


och nästa gång
de avböjer din blick


för rädsla att konfrontera
sig själva

vill
jag
be
dig
om
förlåtelse


deras
väg

Formaterad

snälla ge mig taktpinnen

tillbaka

jag ska derigera

Livränta

vi är alltid glada
mungiporna upphängda
tydliga smilgropar
och skrattrynkor heter det
som tröst

hoppas på det bästa
det vi tror är vårat bästa
13 ungar och en trädgård full av trollsländor

och livränta


hundra dikter

jag har skrivit hundra dikter om kärleken
och hur det känns när den inte är

om blommors sätt att veckla ut kronbladen klockan halv sex på morgonen

om hur katterss innersta önskningar

om steg som är osäkra

om såna som går på tå hela livet

och om männen,

hur jag misstar dem


Receptet

smält choklad
i ett vattenbad
dansa på utspridda pelargonierblad
sätt ugnen på 200 grader
sammanför ingredienserna
förlåt honom
och baka

Skillnaden på oss

sanningsenligt
med dina ord
nickar jag
håller med
om de mänskliga faktorerna

att de ibland kan brista
men också

att vi måste

förstå

skillnaden

på oss

Avtryck

regnet
om jag
min hud
vore fönsterrutan

hur jag skulle känna
hela dagen

full av helgon
strilande budskap

nästa mirakel
står bakom dörren
knackar på

står på
lägger stenplattor
över trampad mark

håller tårna fria
fötternas gärning

betalar sig
i nåd

marken berikad
av hennes spår

Sangria

du kan dricka ett glas sangria
ett till mamma
lilla mamma
och ännu ett

för du gör det så snyggt
nästan gulligt
och ingen vet
bara jag

och där
överenskommer vi
alldeles särskilt
du och jag

när jag gifter mig

Käraste Gud!

jag vet att du inte lyssnar

men när jag gifter mig ska han bära buketten
och säg till alla dina medhjälpare att vi hellre lagar mat av riset

och förklara för publiken att klänningen är så vit för att jag glöder

Morgonen efter

dina händer

jag vill umgås

närmare se hur du blinkar

när dina fingrar får tagenterna att sjunga
så att tonerna får vingar

flyger mellan rummets väggar och ut genom fönstren
i frihet

jag tror det regnar en sådan kväll

din själs tankar
och dess innehåll

jag vill sitta bredvid dig
och låta vinglaset bilda en ring på pianot

det ska torka in

som en tatuering

så att du blir påminnd
morgonen efter


bild


Förut när du sov

jag ser att du sover
vill inte väcka dig
och dina andetag
du är vacker
som en vårbäck
som är en flod
inget bristande
men
hållbart
stadigt

Drömmar

man är inte rättvis mot världen
inte alls
i drömmarna
som överhuvudtaget inte gynnar
en sårbar värld och dess levande - snart döda
inte alls
en flicka vill gå in i en garderob
en annan vill gå ur
för att förverkliga

men sällan, nästan aldrig
spänner visionerna över himlen

de är små
och möjliga att ta på
kanske händer det
att någon vill lära sig att lyssna
eller bli lyssnad på
för att sen lägga sig ner och slippa drömmars fjätter

Pappershögarna

när vi är som gladast händer fåglars vingslag mot fönster
så att de går sönder

mitt i prismat av kristall
ser alla färger i regnbågen som speglar sig
i dina ögon

när du är som gladast
och vi tror att vi är de bekymmerslösa

som försynta
inte kalla
men ändå

rycker på axlarna
och hoppar över nästa pappershög
som en dresserad varmblodig

för att vi väljer

utan dessa val
vi skulle falla i diket
och sällan resa oss

Piano

jag har sett någon spela piano
med händer som om vore de alldeles egna
utan fäste till kroppen
som om hade de ett eget liv

på en stol
och strilande regn mot alla väggars fönster

mot en hud förgråten
en psalm
om jorden
om dess dunkel
om de fria
de glada
alla dem med fotfästen

och tonerna
hela vägen innanför
ekar det

Förfalla

jag accepterar
att begrava en fågel är inte annat än just att jordfästa
att snön aldrig smälter
att på frågor finns inga svar
som vi vill ha

vill jordens bästa
att inget skall fräta på dess yta skör
vill sjunga om sommaren som kväver vintern
inte en endaste tanke saknar din värme
men närvaro

Utan politik

tillslut blir du besatt och måste äga henne
vill plantera dina resurser
föreviga ögonblicket
i henne
föder en kladdig unge och är utan politik
medvetslös i varje handling
lever i mellanrummet mellan sekunderna
det som inte räknas
där varje handling blir jämförd med moder Theresas intentioner
och du kan vandra omkring i kanterna av hennes gloria

Fördärvet

man vill försvinna in i fördärvs-himlen
där åtminstone tiden går armkrok med hjärtat
inte stilla gång
men hastig
och man kan höra ljudet av ekot av något
som av dem som vet
kallas kärlek

man vill hellre vara där och bli trodd av såna som inte finns på riktigt
av de abstrakta utan skal
där pulsen gör sig påmind
för varje steg ackompanjerad av fågelsång

koltrasten är visst den enda som sjunger av glädje
utan praktiska syften
väcker de sövande ur dvalan
larmar om en god morgon och förhoppningar
och att varje andetag är en möjlighet
att man ska välsigna varje liten själ man möter
för aldrig vet man vad deras skugga skymmer för dem
som om man lyssnade

sånt går alltid att kväva
de abstrakta utan skal
med dem vill man vara
fast med synd

Tidigare inlägg
RSS 2.0