en fågel

som du flög!

en liten människa kan också flyga säger mamma och vinkar med en tussilagobukett i den andra handen

vårens första

lutar hon sig ut över fönsterbrädan? redo att hoppa?



en fågel skal inte sitta i bur tänker jag och önskar jag fick se dig skratta igen

så som du skrattade för ett halvt år sedan

och så tänker jag att en fjäril landar aldrig om du håller din hand stängd

heller inte lyckan


och jag minns hur mycket jag ville vara din och att du skulle bära mig i en liten ask vävd av dina vackraste tankar

nerstoppad i bröstfickan på din röda slitna skjorta med uppkavlade ärmar

du vet den som jag gillade allra bäst

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0