Utan politik
tillslut blir du besatt och måste äga henne
vill plantera dina resurser
föreviga ögonblicket
i henne
föder en kladdig unge och är utan politik
medvetslös i varje handling
lever i mellanrummet mellan sekunderna
det som inte räknas
där varje handling blir jämförd med moder Theresas intentioner
och du kan vandra omkring i kanterna av hennes gloria
Fördärvet
man vill försvinna in i fördärvs-himlen
där åtminstone tiden går armkrok med hjärtat
inte stilla gång
men hastig
och man kan höra ljudet av ekot av något
som av dem som vet
kallas kärlek
man vill hellre vara där och bli trodd av såna som inte finns på riktigt
av de abstrakta utan skal
där pulsen gör sig påmind
för varje steg ackompanjerad av fågelsång
koltrasten är visst den enda som sjunger av glädje
utan praktiska syften
väcker de sövande ur dvalan
larmar om en god morgon och förhoppningar
och att varje andetag är en möjlighet
att man ska välsigna varje liten själ man möter
för aldrig vet man vad deras skugga skymmer för dem
som om man lyssnade
sånt går alltid att kväva
de abstrakta utan skal
med dem vill man vara
fast med synd
Tu es l'idée d'un cœur
du är idén om ett hjärta
om hur man använder det
om finstämda fioler bland stormvindar
om hemliga salar under jorden
om hur man sjunger utan att höras
du är idén om ett hjärta
och jag vill färglägga dina andetag
ditt hjärtats orkan
kräver himlens vidd för att rymma
Vintermåsar I
huvudet fullt av kamomillte
ovan mig måsar i vinterkläder
vintertrötta flyger i cirklar
tanken full av snöbrist
rosa rand längs horisonten
morgon välkommen
vintertrött andas rökmoln
frusen luft
Vintermåsar II
krispiga tankar
dricker kaffe
måsar morgontrötta
men flyger ändå
vinterglädje
av sommartröttheten
vill stilla ro
flyga i cirklar
längs med rosa horisont
Själen i pannan
jag vet att jag vill ha hela världen
och krama dess innehåll och allt det där
men samtidigt
vill jag mindre
ett enkelt avtryck
din själ i min panna
när du pussar mig där och säger att jag duger
Nu vet vi
förr trodde vi att kärlek var att bli upplyft på piedestal
där man sitta och dingla med benen under rosa himmel
och vänta på fallfrukt tills man dör
stjärnfall och mirakel
nu vet vi
att tack det räcker
jag sitter hellre på en stol bland otvättad tvätt
men bredvid
Frågan
du frågar mig
om det
finns det något vi kan planera?
ett helt liv svarar jag
måttlöst
och oredigerat
Bokrea
jag stryker med handen över bokryggar jag passerar
någons öde inkapslat
längtan
man vill acceptera
en dam med ryggsäck full av garn och omsorgsfullt urklippta rabattkuponger med sorgkant
lättast tillgängliga i facket längst fram
att ligga som ett O
hur tänker hon?
att bära ingens börda
men sig själv
längtar inte bort men fram
till sensommaren
marken torrast längst solsidan kommer vara då
hjärtats instruktioner
andas med öppnade ögon
se
