Förut när du sov
jag ser att du sover
vill inte väcka dig
och dina andetag
du är vacker
som en vårbäck
som är en flod
inget bristande
men
hållbart
stadigt
Drömmar
man är inte rättvis mot världen
men sällan, nästan aldrig
de är små
inte alls
i drömmarna
som överhuvudtaget inte gynnar
en sårbar värld och dess levande - snart döda
inte alls
en flicka vill gå in i en garderob
en annan vill gå ur
för att förverkliga
men sällan, nästan aldrig
spänner visionerna över himlen
de är små
och möjliga att ta på
kanske händer det
att någon vill lära sig att lyssna
eller bli lyssnad på
för att sen lägga sig ner och slippa drömmars fjätter
Pappershögarna
när vi är som gladast händer fåglars vingslag mot fönster
mitt i prismat av kristall
när du är som gladast
som försynta
rycker på axlarna
för att vi väljer
utan dessa val
så att de går sönder
mitt i prismat av kristall
ser alla färger i regnbågen som speglar sig
i dina ögon
när du är som gladast
och vi tror att vi är de bekymmerslösa
som försynta
inte kalla
men ändå
rycker på axlarna
och hoppar över nästa pappershög
som en dresserad varmblodig
för att vi väljer
utan dessa val
vi skulle falla i diket
och sällan resa oss
Piano
jag har sett någon spela piano
på en stol
mot en hud förgråten
och tonerna
med händer som om vore de alldeles egna
utan fäste till kroppen
som om hade de ett eget liv
på en stol
och strilande regn mot alla väggars fönster
mot en hud förgråten
en psalm
om jorden
om dess dunkel
om de fria
de glada
alla dem med fotfästen
och tonerna
hela vägen innanför
ekar det
ekar det
Förfalla
jag accepterar
vill jordens bästa
att begrava en fågel är inte annat än just att jordfästa
att snön aldrig smälter
att på frågor finns inga svar
som vi vill ha
vill jordens bästa
att inget skall fräta på dess yta skör
vill sjunga om sommaren som kväver vintern
inte en endaste tanke saknar din värme
men närvaro
